Familjeliv

V.34- öm i revbenet och andra krämpor

Den här veckan har varit ganska tuff. Förutom trötthet, illamående och sömnbesvär har det tillkommit smärta i olika grader och intensiteter.

Jag var illamående nästan hela första och halva andra trimestern. Nu är det tillbaka, men inte riktigt lika illa som i början. Det gör det lite svårare att få i sig ordentligt med mat och jag känner att aptiten har minskat avsevärt. Jag har försökt att äta lite men ofta som rekommendationen går, men har upptäckt att göra jag så så blir det oftare skräpmat som chips som går ner istället för ”riktig” mat. Tillsammans med ett mindre utbrott av magsjuka här hemma har det här nu gett utslag även på vågen då jag faktiskt inte har gått upp alls de senaste två veckorna. Jag hittade en sida där man kunde hålla lite koll på hur man ”borde” ligga viktmässigt och såg att fram tills för två veckor sedan låg jag ganska bra till. Nu har jag som sagt hamnat efter, men så kan det förstås vara under begränsade perioder.

Ibland känner jag mig helt slut redan på morgonen när jag vaknar. Det påverkar förstås resten av dagen och beror på en blandning av en nu väldigt otymplig mage som gör det såvrt att hitta en bra sovställning, livliga drömmar och kisspauser mitt i natten. Som med så mycket annat finns det väl inte så himla mycket att göra åt det, annat än att kanske flexa en timme på jobbet om det går. Bättre att sova en extra timme, komma in en timme sent och kompensera på eftermiddagen med att gå hem lite senare än att ta sig upp grusig i ögonen, utmattad och ”sitta av tiden”. Om det går förstås.

Förutom illamående och utmattning tycker jag nästan att de olika smärtorna som börjat nu på senare tid är väldigt jobbiga och distraherande. Jag har haft foglossning i flera veckor nu, men det har lindrats lite av att jag har använt ett graviditetsbälte. I början var problemet mest att höfterna liksom knäppte när jag gick. Nu är det ilningar som strålar neråt i blygdbenet. Det gör himla ont, men är över på någon sekund. Otroligt distraherande! Något som INTE går över på någon sekund är dock en ömhet jag har fått i ett av revbenen som ett resultat av riktade sparkar på vad som känns som exakt samma punkt varje gång! Det är såklart bebisen som sparkar inifrån och smärtan ligger därmed på ”insidan” av revbenet. Inte mycket att göra åt annat än att uthärda.

Det har varit mycket nu, och det känns verkligen att det börjar närma sig. Det är bra, för nu börjar jag verkligen bli trött på att vara gravid. Jag vill se bebisen snart!

 

Kommentera inlägget :)