Läkemedelsjakten

Jag har fått känna av hur folket ute på landet förmodligen har det när det gäller läkemedel och jakten på dessa.

Jag har fått ont igen och fått starka smärtstillande utskrivna. Så långt allt bra. MEN, det visade sig att apoteken inte har läkemedlet inne. Och eftersom läkemedlet ifråga klassificeras som narkotika har de olika apotekskedjorna ingen möjlighet att kolla hur lagerstatusen ser ut hos sina konkurrenter. Det innebar att jag åkte runt till varenda apotekskedja i stan för att kolla hur det låg till. Men nej, inte en enda kedja hade läkemedlet inne. Orsaken? Företaget som tillverkar läkemedlet har problem med att leverera. Så som tidigast kan jag få dem i september. Det känns ganska hårt att veta att när jag har som mest ont och behöver något för att stilla smärtan så finns det inget att tillgå.

Men läkemedel kan ju bytas ut mot motsvarande preparat? Jovisst, men inte denna. Så alternativet blir att om det verkligen inte går att härda ut så får jag åka in till akuten och ta en injektion.

Vilket fantastiskt sätt att slösa på samhällets resurser!

V.15- Ut- och sjukskriven

Efter en vecka inlagd blev jag till slut utskriven. Inte för att det har slutat göra ont. Men för att det inte verkar vara ett akut läge längre och jag kan lika gärna ha ont hemma i min egen säng. I samband med att jag blev utskriven från sjukhuset efter proceduren med J-stenten har jag fått massor med smärtstillande utskrivet och en sjukskrivning som varar en månad.

Bara att ta mig hem från sjukhuset var nog det mest smärtsamma jag har varit med om. Min man kom och hämtade mig och vi gick ungefär 15 meter till hissen. Varje steg gjorde så ont i ryggen! Från hissen gick vi till apoteket- ytterligare 15 meter. De stegen var så smärtsamma att jag gick med krypsteg fram och tillbaka. Varje steg var kanske en decimeter långt. Smärtan var inte så skarp, men det kändes som att något riktigt skavde i min rygg.

Väl hemma möttes jag dock av en överraskning. Min man hade flyttat runt i vårt sovrum för att få plats med TVn. Så nu kunde jag ligga i sängen hyfsat bekvämt och bli underhållen varje dag! Men efter en vecka eller två framför TVnblir man faktiskt lite uttråkad. Utbudet är tyvärr inte helt fantastiskt…

V.13- inlagd, stent, feber och smärta

Efter att ha avvaktat en dag eller två på sjukhuset efter njurstensanfallet jag berättade om tidigare bestämdes det till slut att läkarna skulle operera in en s.k pigtail eller J-stent som ligger mellan njuren och blåsan för att förhindra att stenen blockerar urinröret och njuren skadas av det ökade trycket.

Själva proceduren gjordes ganska sent på kvällen och i vaket tillstånd. Jag var lite dåsig, men i övrigt vid fullt medvetande. Det började med att jag fick någon slags lokalbedövning. Därefter fördes ett rör in i blåsan som tömdes i ett bäcken. Därefter lades stenten upp i njuren (genom urinledaren) och säkrades. Det gjorde inte så ont, förutom vid ett tillfälle, då stenten sannolikt stötte på njurstenen i ledaren. Då kom det ut lite grus/grumligt urin. Jag hade nog tyckt att när man då fick en ungefärlig lokalisering av stenen- varför inte göra något åt den? Men det viktiga var att stenten hamnade på plats så att urinen kunde flöda ut ur njuren.

J-stent

Nu har det gått många dagar sedan stenten lades in och stenen har inte kommit ut, men jag kan inte vara kvar på sjukhuset i all evighet. Det har gjort ont och jag har haft feber och frossa sedan stenten lades in, vilket är en anledning till att jag har varit på sjukhuset i nästan en vecka. Det gör ont när jag kissar och det gör ont när jag rör på mig. Jag måste hela tiden tänka på hur mycket jag dricker, för om jag inte dricker tillräckligt mycket gör det jätteont i ryggen och det riktigt svider när jag kissar. Men om jag dricker mycket så innebär det också att jag oftare måste röra mig bort till toaletten och tillbaka och det gör också ont! Hur balanserar man det på ett bra sätt?

V.12- njurstensanfall och ultraljud

Jag vaknade på förmiddagen och hade jätteont i mage och rygg. Självklart blir jag orolig. Är det bebisen?

Jag har haft njursten förut och känslan påminde väldigt mycket om det. Hursomhelt, för att vara säker åkte vi in till Akademiska Sjukhuset och väl där fick jag komma in direkt. Efter ett tag fick jag en morfinspruta subkutant i magen som gjorde att jag somnade direkt. Jag vaknade efter någon timme med ordentliga smärtor och fick ytterligare en spruta. Vet inte hur många gånger jag vaknade och fick sprutor, men till slut var det kväll och jag blev skickad på ultraljud för att fastställa att det inte faktiskt var något fel på barnet.

Ultraljudet visade inga som helst problem och allt såg normalt ut. Till på köpet fick vi en utskrift med en liten bild på bebben och för mig blev det självklart det yttersta beviset på att jag faktiskt var gravid. För även om graviditetstester ska vara säkra så var jag faktiskt inte helt övertygad innan jag fick se ultraljudet. Jag hade haft tur tidigare och inte känt av några särskilda graviditetssymptom. Jag hade inte haft något genomgående illamående eller kräkts eller haft några särskilda matpreferenser. Det hade ju trots allt varit Ramadan innan och mycket kunde hänvisas till fastan.

Det har varit en lång dag, först flera timmar på akuten, sedan ultraljudet och någon timme till innan jag blev inlagd för observation. Läkarna hoppas på att stenen kommer ut av sig själv inom en dag eller två. Jag hoppas att smärtan avtar så snart som möjligt!

Fortsättningen på berättelsen hittar du här!