Läkemedelsjakten

Jag har fått känna av hur folket ute på landet förmodligen har det när det gäller läkemedel och jakten på dessa.

Jag har fått ont igen och fått starka smärtstillande utskrivna. Så långt allt bra. MEN, det visade sig att apoteken inte har läkemedlet inne. Och eftersom läkemedlet ifråga klassificeras som narkotika har de olika apotekskedjorna ingen möjlighet att kolla hur lagerstatusen ser ut hos sina konkurrenter. Det innebar att jag åkte runt till varenda apotekskedja i stan för att kolla hur det låg till. Men nej, inte en enda kedja hade läkemedlet inne. Orsaken? Företaget som tillverkar läkemedlet har problem med att leverera. Så som tidigast kan jag få dem i september. Det känns ganska hårt att veta att när jag har som mest ont och behöver något för att stilla smärtan så finns det inget att tillgå.

Men läkemedel kan ju bytas ut mot motsvarande preparat? Jovisst, men inte denna. Så alternativet blir att om det verkligen inte går att härda ut så får jag åka in till akuten och ta en injektion.

Vilket fantastiskt sätt att slösa på samhällets resurser!

Min första akutpatient

Jag är fortfarande något chockad efter något som hände nu på kvällen. Dagen hade varit bra i övrigt och första kursen på läkarprogrammet slutade idag. Jag hämtade på förskolan och när vi kom hem började jag steka fiskpinnar. Middagen gick jättebra tills prinsen helt plötsligt sade att han inte ville äta mer. Jag svarade med att säga ”En sked till, sedan kan det räcka”. Motvilligt tog han en sked till.

Men han svalde den liksom inte, utan fiskpinnebiten låg kvar i munnen. Sedan började han ta tag med ena handen på sin egen hals. Min första tanke var att han bara ville protestera mot den sista matbiten, men jag lade snabbt märke till att han varken andades in eller ut. Fortsätt läsa ”Min första akutpatient”

Halsfluss återigen

Ibland känns det som att jag borde ha opererat bort halsmandlarna för åtminstone ett år sedan. Men tyvärr. De är kvar och halsflussen är tillbaka. Det betyder ytterligare en veckas antibiotikakur. Tre gånger om dagen i tio dagar. För om jag glömmer så kommer det genast tillbaka. Halsont och jobbiga nätter tills bakterienivån sjunker igen. Vem vill utsätta sig själv för det?

Hur vet man då att man har halsfluss?

Det börjar med ont i halsen, för mig i samband med extremt mycket nysningar. Halsen blir röd. Vita prickar syns på halsmandlarna. Men det säkraste resultatet fås efter att ett halsprov har gjorts på vårdcentralen. När bakterierna är bekräftade är det bara att börja äta penicillin. Och efter två dagar har det halsonda mer eller mindre försvunnit.

Där befinner jag mig nu. Imorgon hoppas jag kunna vara tillbaka på jobbet/i föreläsningssalen igen. Det är flera obligatoriska moment som jag behöver närvara på. Men det hade varit väldigt skönt att få vila ut i ett par dagar till, tills dess att kroppen känner sig frisk också, inte bara halsen.

Kejsarsnitt ökar risk för framtida utomkvedshavandeskap

Läste detta i Expressen idag. Skrämmande att man inte känt till vilka risker som finns, med tanke på att den här proceduren har funnits så länge i den medicinska arsenalen!

 

STOCKHOLM. Kejsarsnitt vid den första förlossningen innebär en ökad risk för dödfödsel och utomkvedshavandeskap under den andra graviditeten.

Det visar en dansk registerstudie där forskare vid Århus universitet följt drygt 830 000 danska kvinnor.

Utomkvedshavandeskap är när fostret utvecklas utanför livmodern, oftast i äggledaren, vilket är ett potentiellt livshotande tillstånd för kvinnan.

Enligt studien ökade risken för fosterdöd och utomkvedshavandeskap med 14 respektive 9 procent, jämfört med kvinnor vars första barn inte hade förlösts med kejsarsnitt.

 

Även om riskökningen var statistiskt signifikant, betonar forskarna att den absoluta risken för den enskilda kvinnan är liten. Fyndet beskrivs dock som intressant, eftersom antalet kejsarsnitt har ökat kraftigt de senaste åren.

Forskningen presenteras i tidskriften Public Library of Science.

Källa: http://www.expressen.se/halsoliv/kejsarsnitt-okar-risk-for-dodfodsel/

Fortsatt halsfluss

Det är nu torsdag och jag hade hoppats att vara tillbaka på jobbet idag. Men så blev det inte riktigt.

I söndags natt började symptomen att dyka upp. Gradvis gick det från obehag till smärta i halsen när jag svalde. Jag tog en alvedon. Och det hjälpte inte. Sedan en ipren. Och det lindrade lite. Men natten gick väldigt långsamt och jag somnade först vid 4-tiden på morgonen. Klockan 8 vaknade min prins och klagade på att han hade ont i halsen. VAB-dag. Sedan kändes det bättre under måndagen innan det blev mycket värre på tisdagen. Så på tisdag natt ringde jag till 1177 och de hänvisade mig till närakuten så att behandling kunde påbörjas så snart som möjligt. Men eftersom jag var ensam hemma och prinsen redan hade somnat bestämde jag mig för att ta en överbliven Kåvepenin som jag hade kvar från en tidigare halsfluss och hoppas på det bästa.

Som tur var hade maken bestämt sig för att komma hem och han tog över hushållet kort efter ankomst igår förmiddag. På eftermiddagen åkte vi till vårdcentralen och både jag och prinsen blev testade. Jag fick ta ett halsprov för att bekräfta stafylokockerna och han fick ta ett blodprov. Mitt prov kom tillbaka positivt medan hans var negativt. Det betyder att jag har en bakterieinfektion i halsen (tonsillit eller halsfluss) och han har en vanlig förkylning med halsont.

Idag, efter 5 doser av penicillin och massor med värktabletter känner jag att smärtan börjar ge med sig. Men kuren är totalt 10 dagar och det gäller att fullfölja den om man inte vill riskera att bakterierna kommer tillbaka. Det blir jobbigt, i och med att Ramadan börjar på lördag eller söndag, och då har bara halva kuren gått…

Halsfluss

Det finns nog inte många sjukdomar som är lika jobbiga som halsfluss. Förkylningar är jobbiga. Hosta som gör att man inte kan sova på nätterna är jobbiga. Men halsfluss, det gör liksom ont HELA tiden, dygnet runt. Varje gång man sväljer så känns det. Men det finns en fördel i jämförelse med de andra sjukdomarna: Värktabletter hjälper! Jag har försökt att göra en jämförelse mellan alvedon och ipren och märkt att ipren hjälper bättre. Med alvedon händer det liksom inte så mycket… Men inte heller med ipren försvinner smärtan helt. Tills lut är det bara ett svagt obehag när jag sväljer, men helt borta är det inte. Men de hjälper!

Nu försöker jag mest att sova bort tiden så att det ska försvinna så fort som möjligt, men helt enkelt är det inte att sova bort hela dagarna när det finns en til sjukling hemma. Han har också ont i halsen och jag hör att han har problem med att svälja sin saliv på nätterna. Men han verkar ha fått en  mildare variant av vad jag har. Han klagar på halsont på mornarna och han får feber av och till uner dagarna, men i övrigt verkar han ta det ganska bra. Han sover ofta hela nätterna igenom, så efter 12 timmars sömn är han relativt pigg och glad.

Jag läser  på olika sidor på nätet att halsfluss oftast går över nom en vecka, men att symptomen börjar försvinna efter 3 dagar, så jag hoppas att allt är bra imorgon så att jag kan gå tillbaka till jobbet på torsdag!

V.13- inlagd, stent, feber och smärta

Efter att ha avvaktat en dag eller två på sjukhuset efter njurstensanfallet jag berättade om tidigare bestämdes det till slut att läkarna skulle operera in en s.k pigtail eller J-stent som ligger mellan njuren och blåsan för att förhindra att stenen blockerar urinröret och njuren skadas av det ökade trycket.

Själva proceduren gjordes ganska sent på kvällen och i vaket tillstånd. Jag var lite dåsig, men i övrigt vid fullt medvetande. Det började med att jag fick någon slags lokalbedövning. Därefter fördes ett rör in i blåsan som tömdes i ett bäcken. Därefter lades stenten upp i njuren (genom urinledaren) och säkrades. Det gjorde inte så ont, förutom vid ett tillfälle, då stenten sannolikt stötte på njurstenen i ledaren. Då kom det ut lite grus/grumligt urin. Jag hade nog tyckt att när man då fick en ungefärlig lokalisering av stenen- varför inte göra något åt den? Men det viktiga var att stenten hamnade på plats så att urinen kunde flöda ut ur njuren.

J-stent

Nu har det gått många dagar sedan stenten lades in och stenen har inte kommit ut, men jag kan inte vara kvar på sjukhuset i all evighet. Det har gjort ont och jag har haft feber och frossa sedan stenten lades in, vilket är en anledning till att jag har varit på sjukhuset i nästan en vecka. Det gör ont när jag kissar och det gör ont när jag rör på mig. Jag måste hela tiden tänka på hur mycket jag dricker, för om jag inte dricker tillräckligt mycket gör det jätteont i ryggen och det riktigt svider när jag kissar. Men om jag dricker mycket så innebär det också att jag oftare måste röra mig bort till toaletten och tillbaka och det gör också ont! Hur balanserar man det på ett bra sätt?

V.12- njurstensanfall och ultraljud

Jag vaknade på förmiddagen och hade jätteont i mage och rygg. Självklart blir jag orolig. Är det bebisen?

Jag har haft njursten förut och känslan påminde väldigt mycket om det. Hursomhelt, för att vara säker åkte vi in till Akademiska Sjukhuset och väl där fick jag komma in direkt. Efter ett tag fick jag en morfinspruta subkutant i magen som gjorde att jag somnade direkt. Jag vaknade efter någon timme med ordentliga smärtor och fick ytterligare en spruta. Vet inte hur många gånger jag vaknade och fick sprutor, men till slut var det kväll och jag blev skickad på ultraljud för att fastställa att det inte faktiskt var något fel på barnet.

Ultraljudet visade inga som helst problem och allt såg normalt ut. Till på köpet fick vi en utskrift med en liten bild på bebben och för mig blev det självklart det yttersta beviset på att jag faktiskt var gravid. För även om graviditetstester ska vara säkra så var jag faktiskt inte helt övertygad innan jag fick se ultraljudet. Jag hade haft tur tidigare och inte känt av några särskilda graviditetssymptom. Jag hade inte haft något genomgående illamående eller kräkts eller haft några särskilda matpreferenser. Det hade ju trots allt varit Ramadan innan och mycket kunde hänvisas till fastan.

Det har varit en lång dag, först flera timmar på akuten, sedan ultraljudet och någon timme till innan jag blev inlagd för observation. Läkarna hoppas på att stenen kommer ut av sig själv inom en dag eller två. Jag hoppas att smärtan avtar så snart som möjligt!

Fortsättningen på berättelsen hittar du här!