Att vara medmänniska

Numera är det svårt att hitta en affär som det inte sitter en tiggare framför. Och jag känner mig ganska kluven. I början brukade jag alltid ge en femma när jag gick förbi. Och jag brukade lära min son att han skulle ge om han kunde. Men något har hänt. Efter att den första kullen byttes ut har min givmildhet minskat. Kanske är det för att jag tycker att den nya ”generationen” tiggare (det är andra eller tredje jag ser numera) är för på. Den första var mest tyst, log, och tackade när de fick något. De nya nästan ropar efter en när man går förbi. Och jag vet inte. Det är synd, men av någon anledning känner jag inte lika mycket för att ge när de beter sig på det viset. Kanske handlar det om en bild av hur tiggare borde vara, hur de borde bete sig? Kanske har jag blivit mer cynisk med tiden.

Här en video med Phil Collins-  Another day in Paradise. Den är lika aktuell nu som på 80-talet!

Enjoy!

Förändringar i bloggen

Jag har varit så upptagen den senaste tiden med jobb, familj och annat, så jag har inte hunnit med att uppdatera bloggen. Och det innebar att jag inte heller märkte att bloggen har varit nere i nästan en månad. Problemet var en automatisk uppdatering av WordPress som inte gick ihop med ett av mina installerade plugins och detta gjorde att man inte kunde komma åt sidan om man inte var inloggad.

Nu under påsklovet har jag dock fått lite mer tid över och när jag väl satte mig ner och började jobba på problemet bestämde jag mig för att göra några förändringar. Det första jag gjorde var att separera min matblogg från resten av bloggen. Den har nu fått ett eget hem på Matbloggen

Det andra är att jag har ändrat i layouten på den här bloggen. Det har blivit distinkt mer rosa. Jag letar fortfarande efter en bättre layout, men som det ser ut nu så får det se ut så här.

Hoppas att ni gillar förändringarna!

Den kvinnliga legokemisten

Jag har varit riktigt sjuk i en vecka. Det har inte riktigt funnits ork någonstans och flera dagar har jag bara varit utslagen. Men när jag väl kom tillbaka till jobbet fick jag en glad överraskning. På skrivbordet hittade jag ett fint litet paket, och inuti fanns en liten legofigur. MEN! Det var inte vilken figur som helst! Det var en kemist! Och HON har två E-flaskor, skyddsglasögon och läppglans :D.

Jag blev jätteglad och visade upp henne för en (manlig) kollega som inte fattade någonting… En tjejlegofigur? Och? Fortsätt läsa ”Den kvinnliga legokemisten”

Hem, ljuva hem

SavedPicture-201496141919.jpg

Det är en konstig känsla som infinner sig när planet går ner för landning. På ett sätt är det skönt att vara hemma, men samtidigt kommer det där suget att påbörja en ny resa, att ge sig av igen, ut på nya äventyr. En del av mig längtar tillbaka till Malaysia, till en kultur och ett land som känns som mitt. En annan del längtar tillbaka till Munchen där vår familj blir komplett. En tredje del längtar bara hem, hem till sovrummet, köket, till alla jag känner här och allt det som jag känner till så väl.

Jag kan inte låta bli att tänka: Var hör jag egentligen hemma?

SavedPicture-201481419551.jpg

 

Släktforskning

Jag har alltid varit intresserad av historia. Det är något särskilt med berättelser om forna tider då allt var annorlunda, men ändå så likt nutiden. Jag har intresserat mig för världshistoria och världsreligioner. Lokal historia och personliga anekdoter. Mytologier och familjelegender.

För ganska länge sedan berättade min pappa lite om min familjehistoria på min mammas sida. För länge sedan, berättade han, fanns det en kinesisk general som bosatte sig i Patani, det område som vissa tror är en del av det mytomspunna landet Langkasuka. Generalen gifte sig med en patanisk prinsessa och fick barn. Berättelsen hade kunnat sluta där, om det inte vore för att generalen hade en syster kvar i Kina som reste hela vägen till Patani för att be honom komma hem. Då hennes bror vägrade att återvända hängde hon sig själv i ett träd utanför en moské som han höll på att bygga upp. Han begravde då hennes kropp under samma träd.

Bland Patanis kineser berättas historien ännu idag. Generalens syster vördas som en gudinna och kallas Chao Mae () Lim Ko Niao. Varje år firas hon 15 dagar efter det kinesiska nyåret. Då hålls en festival till hennes ära som samlar kineserna och här blir berättelsen intressant. Min mamma berättade i ett annat sammanhang att det fanns en kinesisk helgdag då hennes mamma (min mormor) brukade stänga alla dörrar och vägra öppna dem oavsett vem som knackade på. Men min mamma och hennes syskon brukade leka att de firade helgdagen bara för att de tyckte att det var en rolig grej. Men varje år när festivalen pågick brukade kinserna som visste att min mormor var släkt till deras gudinna komma hem till henne och knacka på dörrarna.

Jag tycker att berättelsen är intressant, men desto mer intressant blir det när jag inser att den där generalen förutom att skapa en legend även är nära knuten till den pataniska historien. Det visar sig att den pataniska prinsessan som han gifte sig med tillhör den första dynastin av det muslimska pataniska kungahuset, samma kungahus som avslutas med den berömda successionen av de fyra framgångsrika pataniska drottningarna Drottning Grön, Blå, Lila och Gul. Dessa drottningar styrde landet under vad som brukar kallas ”den gyllene eran” för Patani.

Raja-PataniJag ville veta mer om den där generalen som är min förfader. Vem var han och var kom han ifrån?

Jag frågade en kinesisk kollega till mig om han visste var jag skulle kunna leta upp information om denna general, som jag antog var en adelsman och därför bör finnas i något slags register. Min kollega återkom efter ungefär en halvtimme och kunde då berätta att min förfader hette Lim To Khiam och han hade mycket riktigt varit en adelsman. Han kom från södra Kina (kantones) och fick i uppgift att sjövägen frakta kanoner till Patani under en tid då kineserna hade problem med Burma. Man hoppades att patanierna skulle kunna distrahera burmeserna tillräckligt mycket för att kineserna skulle kunna få övertaget i sin konflikt. Tre kanoner skickades från Kina till Patani, men en av dem sjönk på vägen. Legenden säger att det var detta som var anledningen till att generalen stannade kvar i Patani. Han skulle försöka hjälpa till att bygga en ny kanon för att ersätta den kanon som sjönk. På något sätt bildades även en allians mellan generalen och kungahuset och han konverterade till Islam innan han gifte sig med den pataniska prinsessan.

Historien är lång och kanske skriver jag ner allt någon dag, men just nu nöjer jag mig med att säga att släktforskning är ganska spännande. Och har man tur finns det material att finna även om sin egen familj, långt bak i tiden.

 

Konsten att stressa ner

Jag har haft en väldigt hektisk månad och jag försöker nu att varva ner, stressa ner, gå in i ett långsammare läge, hur man än vill uttrycka det. Men jag har upptäckt att det är svårt. Min hjärna vill fortsätta vara uppkopplad och produktiv hela tiden och tänka på jobbet fastän jag egentligen bara vill njuta av tiden med min son. Jag tänker att jag vill ta det lugnt och njuta av dagen, men min hjärna vill annat. Fortsätt läsa ”Konsten att stressa ner”

Studentfirande

WP_20140607_001Det är 11 år sedan jag tog studenten och nu när det är studententider så kommer alla minnen över mig igen. Det var en underbar tid, den där övergången från att gå på gymnasiet och att börja på universitetet. Man kände sig vuxen och ens nya liv skulle börja. Självständighet, nya vänner, en ny värld.

Såhär i efterhand känner jag att det gick ganska bra. I perspektiv så har allt nog gått överlag helt ok. På 11 år hann jag börja på universitetet, avsluta en utbildning, börja på en annan, förlova mig, gifta mig och få barn. Och jag har träffat massor med nya människor. En del har jag hållit kontakten med, andra har försvunnit från mitt liv. Men jag tror att allt som allt är jag nöjd med vad jag har och vad jag har fått.

För vi har tagit studenten, ** *** vad vi är bra!

🙂

Cupcakes Strawberry Surprise

Min prins har tjatat i flera veckor om att han vill ha cupcakes, så idag när vi gick förbi ICA passade vi på att köpa Kungsörnens färdiga cupcakemix. Vi följde receptet och resultatet blev väldigt snyggt. I alla fall den första batchen. De sista 3-4 cupcakesen blev utan frosting, så de var bara muffins!

WP_20140529_001

Överpopulation

Heter det så? 🙂

En väldigt intressant video som alla borde se. Jag kommer ihåg när jag lärde mig att vi kommer få brist på mat för att vi blir för många på jorden. Tydligen har vi blivit lurade!

Bönerum i Gallerior

Jag befinner mig just nu i Malaysia, ett land som har en befolkning uppdelad i tre folkgrupper baserat på etnicitet: Kineser, Indier och Malayer. Av dessa är huvuddelen av Indierna hinduer medan Malayerna är muslimer. Jag är dock lite osäker på vilken religion kineserna har.

Hursomhelst vill jag skriva om ett fenomen som här är väldigt vanligt. Och det handlar om hur religionsfriheten i landet yttrar sig: Moskéer och tempel spridda över hela landet. Beroende på hur behovet ser ut finns det antingen tempel eller moskéer eller både och i de olika stadsdelarna. Detta kan man verkligen kalla för frihet. Frihet att själv välja var man vill förrätta sin bön.

I Sverige talar man vackert om religionsfrihet, om allas lika värde, men ändå blir det vilda protester så fort man ens talar om att bygga en moské. Inte sagt var moskén kommer ligga ens en gång. För att inte tala om bönerum…

Här i Malaysia finns det bönerum, s.k surau, överallt där det inte finns moskéer. De hittas i varenda galleria, ”shopping mall”, och de ses som en service för de som brukar den. De som inte brukar den behöver ju inte gå dit och bryr sig alltså inte ens om dess existens. Dessa surau har en strid ström av människor som går in och ut och allt fungerar mycket smidigt. Det finns t.o.m sjalar och ”bönekläder”, bönemattor och platser att tvaga sig för de som behöver.

Min fråga är: Skulle man i Sverige acceptera sådana bönerum på en sådan allmän plats som en shoppinggalleria (ex. Kista Galleria)? Eller skulle man protestera högljutt och indignerat över att muslimerna tar plats och syns i samhället?

Här i Malaysia vet man inte var bönerummet är i de olika galleriorna om man inte aktivt letar efter den, vad spelar det då för roll för den som inte brukar den om den finns där eller inte?

Men då kanske man i Sverige på något sätt tycker att religion är en privatsak, och ber gör man i kyrkan eller i hemmets skymda vrå. Säger man så har man inte riktigt tänkt igenom saken. För fundera över varför vi har resturanger och food courts i galleriorna. Är det för att man inte kan äta hemma innan man går ut för att shoppa? Nej, de finns där som en naturlig mötesplats så att människor kan umgås. De finns där så att människor som blir hungriga mitt i shoppingen inte plötsligt åker hem för att äta, då missar man ju att köpa något som man kanske hade köpt om man hade haft tid att se den varan.

På samma sätt fungerar det med bönerum. Personer som annars hade behövt skynda sig hemåt för att hinna med bönen får en möjlighet att gå och be för att sedan fortsätta med sin shopping. För det vet alla som sysslar med marknadsföring att ju mer exponering, desto större är sannolikheten att något blir köpt. Alltså, ju längre tid man vistas i gallerian, desto större är sannolikheten att man köper något. Om det sedan är mat, kläder eller böcker, så spelar det ingen roll, för i slutändan, vilka blir vinnarna med en sådan service? Jo, handlarna. Och de som brukar bönerummet.

John Gray

Now is book-sale in Sweden, so you get to buy books really cheap. I bought a quote book that I’m having a lot of fun with. One of the quotes I liked comes from a guy named John Gray, the author of ”Men are from Mars, Women are from Venus”.

It says:

One of the greatest challenges for men is to correctly interpret and give support to a woman when she is talking about her feelings. The greatest challenges for women is to correctly interpret and give support to a man when he isn’t saying anything.