Vi övar addition

Det var länge sedan jag fick tillfälle att skryta om min lilla prins. Han är inte fullt så liten längre utan är en självständig och bestämd liten krabat som vet vad han vill och hur han ska få precis det han vill ha.

Kritor

Det var länge sedan jag hade tid att verkligen umgås med honom och fokusera på något för honom att lära sig, men nu när vi är tillbaka i Munchen finns verkligen tiden att göra allt det som jag vill göra med honom.

I förrigår började jag läsa korta fabler på malaysiska för att gradvis vänja honom vid kultur och moral. Igår pratade vi mycket och han ritade av olika leksaker. Idag började vi räkna och göra enkla additionsövningar. Han lär sig väldigt snabbt och vi har kommit så långt som til x + 1 och x + 2 utan problem. När jag försöker mig på x + 3 tar det dock stopp. Men jag tror att med övning kommer färdighet :).

Andas in, andas ut…

Efter månader av mörker kände jag mig ovanligt lycklig över att få njuta av obegränsat solljus i 2 timmar den här förmiddagen. Jag flög från Arlanda till Munchen och riktigt kände hur energin återvände för varje minut av solsken. Det gör verkligen jättemycket att få ha ljus omkring sig!

20141216_121950Och nu när jag är här känner jag verkligen hur all den där stressen som jag har haft inom mig de senaste månaderna riktigt smälter bort. Spänningarna släpper. Det känns som att jag kan andas fritt igen- in och ut. Jag mår så oerhört mycket bättre här än vad jag gör hemma. Kanske är det tanken på semester och ledighet. Kanske är det avlastningen. Kanske det där med att vi kan vara en hel familj här. Hur det än är så kan jag äntligen känna mig helt och fullt normal igen!

Alif till dhal

Det finns många anledningar till varför jag är så nöjd med min surfplatta. Ett är att jag har väldigt stor användning för den i mina studier och på jobbet. Det andra är pga dess användbarhet hemma.

Min son älskar att skriva. På kvällarna brukar vi läsa eller skriva eller både och. Här är en bild på hans fina arabiska bokstäver skrivna i S Note. Från alif till dhal. Resten kommer!

SavedPicture-2014109225730.jpg

 

Ett skepp kommer lastat… Med en squash!


Prinsen och hans pappa gick loss i trädgården i somras. De satte blomfrön, grönsaksfrön och kryddor, men det enda som dök upp efter en vecka eller två var dill. Massor med dill. Men så nu i veckan efter en massa regn började något annat att växa. Stora blad med långa stjälkar. Och därunder fanns en enda jättestor squash. Så lite lön för mödan har han fått ändå.

Någon som har ett bra receptförslag på hur man bäst tillagar squash?

Min första akutpatient

Jag är fortfarande något chockad efter något som hände nu på kvällen. Dagen hade varit bra i övrigt och första kursen på läkarprogrammet slutade idag. Jag hämtade på förskolan och när vi kom hem började jag steka fiskpinnar. Middagen gick jättebra tills prinsen helt plötsligt sade att han inte ville äta mer. Jag svarade med att säga ”En sked till, sedan kan det räcka”. Motvilligt tog han en sked till.

Men han svalde den liksom inte, utan fiskpinnebiten låg kvar i munnen. Sedan började han ta tag med ena handen på sin egen hals. Min första tanke var att han bara ville protestera mot den sista matbiten, men jag lade snabbt märke till att han varken andades in eller ut. Fortsätt läsa ”Min första akutpatient”

Potträning

WP_20140422_005Vi har försökt att potträna prinsen över sommaren och jag blev förvånad över hur enkelt det egentligen var. Först försökte vi använda träningsblöjor, men de var helt värdelösa och gjorde varken till eller från. Vi testade både Huggies och Liberos och ingen av dem gav något som helst resultat.

Den första dagen på toa-träningsveckan var lite frustrerande, för då gjorde jag bara så att jag inte tog på honom några blöjor och hoppades på det bästa. Det gick inte så bra, så två par långkalsonger blev blöta och golvet likaså. Men sedan gick det bättre. Jag satte honom på toaletten och väntade tålmodigt. Den första dagen hände inget. Inte heller den andra dagen. Men den tredje dagen kom det lite och sedan hade han förstått hur det skulle gå till, så varje gång jag satte honom på toaletten efter det så kom det som det skulle.

Nummer två var dock lite svårare. Fastän han tydligt visade tecken på att det var på väg så gick det inte på toaletten de första dagarna. Det kom helt enkelt inte om det inte skedde i blöjan! Men till slut lossnade det även där och när han väl fått det att fungera den första gången var det inga problem därefter.

Totalt tog det ungefär en vecka att vänja honom vid att gå på toaletten, men visst händer det fortfarande små olyckor då och då. Oftast händer det när han har roligt och fastän han är nödig så vill han inte riktigt gå eftersom det han håller på med är så roligt.

Även på förskolan hände det olyckor den första veckan tillbaka, men efter det så har det inte varit några problem!

Pärlplattor- från 3 år och uppåt

Det står på förpackningen att pärlor (och pärlplattor) är till för barn i åldern 5 år och uppåt, men vi hade minst lika roligt ändå.

Vi har varit och handlat pärlor och plattor på Panduro. De har flera olika motiv, men vi köpte ett paket med 4 djur. Det var en kamel, elefant, lejon och så giraffen som syns i bilden ovan. Det är lite pillrigt, men himla kul och kreativt när man väl kommer igång. Totalt spenderade vi ungefär en timme på att sätta ihop giraffen. Övriga djur får vänta till senare tillfälle!

Bröllop igen!

image

Jag har flugit fram och tillbaka för ett bröllop och en bröllopsfest (vilket såklart är två olika saker). Min bror har hittat sin andra hälft och de har nu knutit sina band. Det gör att vår familj nu är komplett och mamma och pappa kan nu lugnt luta sig tillbaka och invänta barnbarnen :).

Välkommen till familjen till min nya syster!
image

Halsfluss

Det finns nog inte många sjukdomar som är lika jobbiga som halsfluss. Förkylningar är jobbiga. Hosta som gör att man inte kan sova på nätterna är jobbiga. Men halsfluss, det gör liksom ont HELA tiden, dygnet runt. Varje gång man sväljer så känns det. Men det finns en fördel i jämförelse med de andra sjukdomarna: Värktabletter hjälper! Jag har försökt att göra en jämförelse mellan alvedon och ipren och märkt att ipren hjälper bättre. Med alvedon händer det liksom inte så mycket… Men inte heller med ipren försvinner smärtan helt. Tills lut är det bara ett svagt obehag när jag sväljer, men helt borta är det inte. Men de hjälper!

Nu försöker jag mest att sova bort tiden så att det ska försvinna så fort som möjligt, men helt enkelt är det inte att sova bort hela dagarna när det finns en til sjukling hemma. Han har också ont i halsen och jag hör att han har problem med att svälja sin saliv på nätterna. Men han verkar ha fått en  mildare variant av vad jag har. Han klagar på halsont på mornarna och han får feber av och till uner dagarna, men i övrigt verkar han ta det ganska bra. Han sover ofta hela nätterna igenom, så efter 12 timmars sömn är han relativt pigg och glad.

Jag läser  på olika sidor på nätet att halsfluss oftast går över nom en vecka, men att symptomen börjar försvinna efter 3 dagar, så jag hoppas att allt är bra imorgon så att jag kan gå tillbaka till jobbet på torsdag!

Släktforskning

Jag har alltid varit intresserad av historia. Det är något särskilt med berättelser om forna tider då allt var annorlunda, men ändå så likt nutiden. Jag har intresserat mig för världshistoria och världsreligioner. Lokal historia och personliga anekdoter. Mytologier och familjelegender.

För ganska länge sedan berättade min pappa lite om min familjehistoria på min mammas sida. För länge sedan, berättade han, fanns det en kinesisk general som bosatte sig i Patani, det område som vissa tror är en del av det mytomspunna landet Langkasuka. Generalen gifte sig med en patanisk prinsessa och fick barn. Berättelsen hade kunnat sluta där, om det inte vore för att generalen hade en syster kvar i Kina som reste hela vägen till Patani för att be honom komma hem. Då hennes bror vägrade att återvända hängde hon sig själv i ett träd utanför en moské som han höll på att bygga upp. Han begravde då hennes kropp under samma träd.

Bland Patanis kineser berättas historien ännu idag. Generalens syster vördas som en gudinna och kallas Chao Mae () Lim Ko Niao. Varje år firas hon 15 dagar efter det kinesiska nyåret. Då hålls en festival till hennes ära som samlar kineserna och här blir berättelsen intressant. Min mamma berättade i ett annat sammanhang att det fanns en kinesisk helgdag då hennes mamma (min mormor) brukade stänga alla dörrar och vägra öppna dem oavsett vem som knackade på. Men min mamma och hennes syskon brukade leka att de firade helgdagen bara för att de tyckte att det var en rolig grej. Men varje år när festivalen pågick brukade kinserna som visste att min mormor var släkt till deras gudinna komma hem till henne och knacka på dörrarna.

Jag tycker att berättelsen är intressant, men desto mer intressant blir det när jag inser att den där generalen förutom att skapa en legend även är nära knuten till den pataniska historien. Det visar sig att den pataniska prinsessan som han gifte sig med tillhör den första dynastin av det muslimska pataniska kungahuset, samma kungahus som avslutas med den berömda successionen av de fyra framgångsrika pataniska drottningarna Drottning Grön, Blå, Lila och Gul. Dessa drottningar styrde landet under vad som brukar kallas ”den gyllene eran” för Patani.

Raja-PataniJag ville veta mer om den där generalen som är min förfader. Vem var han och var kom han ifrån?

Jag frågade en kinesisk kollega till mig om han visste var jag skulle kunna leta upp information om denna general, som jag antog var en adelsman och därför bör finnas i något slags register. Min kollega återkom efter ungefär en halvtimme och kunde då berätta att min förfader hette Lim To Khiam och han hade mycket riktigt varit en adelsman. Han kom från södra Kina (kantones) och fick i uppgift att sjövägen frakta kanoner till Patani under en tid då kineserna hade problem med Burma. Man hoppades att patanierna skulle kunna distrahera burmeserna tillräckligt mycket för att kineserna skulle kunna få övertaget i sin konflikt. Tre kanoner skickades från Kina till Patani, men en av dem sjönk på vägen. Legenden säger att det var detta som var anledningen till att generalen stannade kvar i Patani. Han skulle försöka hjälpa till att bygga en ny kanon för att ersätta den kanon som sjönk. På något sätt bildades även en allians mellan generalen och kungahuset och han konverterade till Islam innan han gifte sig med den pataniska prinsessan.

Historien är lång och kanske skriver jag ner allt någon dag, men just nu nöjer jag mig med att säga att släktforskning är ganska spännande. Och har man tur finns det material att finna även om sin egen familj, långt bak i tiden.

 

Konsten att stressa ner

Jag har haft en väldigt hektisk månad och jag försöker nu att varva ner, stressa ner, gå in i ett långsammare läge, hur man än vill uttrycka det. Men jag har upptäckt att det är svårt. Min hjärna vill fortsätta vara uppkopplad och produktiv hela tiden och tänka på jobbet fastän jag egentligen bara vill njuta av tiden med min son. Jag tänker att jag vill ta det lugnt och njuta av dagen, men min hjärna vill annat. Fortsätt läsa ”Konsten att stressa ner”

Jensenloppet

WP_20140612_002

Det har varit avslutning på förskolan idag. Barnen sjöng och dansade och de hade en uppvisning. Sedan sprang de ett helt varv på studenternas IP. Jag var sjukt imponerad över hur snabbt barnen tog sig runt banan. Jag kom ihåg hur jag själv fasade för de dagar när vi skulle springa på idrotten. 800m gånger två kändes som en oändlig längd. Jag orkade oftast knappt springa ett helt varv utan att stanna till. Men nu när jag har sett hur min lilla treåring klarar av att göra det skäms jag nästan lite. Jag kanske ska börja gå ut och springa med honom lite oftare?

Studentfirande

WP_20140607_001Det är 11 år sedan jag tog studenten och nu när det är studententider så kommer alla minnen över mig igen. Det var en underbar tid, den där övergången från att gå på gymnasiet och att börja på universitetet. Man kände sig vuxen och ens nya liv skulle börja. Självständighet, nya vänner, en ny värld.

Såhär i efterhand känner jag att det gick ganska bra. I perspektiv så har allt nog gått överlag helt ok. På 11 år hann jag börja på universitetet, avsluta en utbildning, börja på en annan, förlova mig, gifta mig och få barn. Och jag har träffat massor med nya människor. En del har jag hållit kontakten med, andra har försvunnit från mitt liv. Men jag tror att allt som allt är jag nöjd med vad jag har och vad jag har fått.

För vi har tagit studenten, ** *** vad vi är bra!

🙂

En hemlös vecka

Det har varit en hektisk vecka. Jag har inte hunnit skriva så mycket för jag har pendlat som en galning samtidigt som jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet.

 

En vän till familjen har kommit hit hela vägen från Malaysia. Han ska försvara sin avhandling och har tagit med sig hela familjen. Jag har låtit dem bo hos mig och under tiden bor jag hos min bror i Väsby. Så den senaste veckan har jag åkt hemifrån en timme tidigaree och kommit hem minst en timme senare än vanligt. Samtidigt känner jag mig väldigt stressad eftersom jag ska försvara min licentiat nästa vecka och jag var tvungen att VABba i måndags när jag egentligen skulle hålla min testpresentation. Jag sköt upp det till igår och nu har jag massor med korrigeringar att göra på väldigt lite tid. På tisdag nästa vecka ska presentationen ske och hela den här helgen är fullspäckad med bjudningar och studentfirande. Hur ska jag hinna med allt?

Cupcakes Strawberry Surprise

Min prins har tjatat i flera veckor om att han vill ha cupcakes, så idag när vi gick förbi ICA passade vi på att köpa Kungsörnens färdiga cupcakemix. Vi följde receptet och resultatet blev väldigt snyggt. I alla fall den första batchen. De sista 3-4 cupcakesen blev utan frosting, så de var bara muffins!

WP_20140529_001

Bröllopsfest

WP_20140510_009

Jag har varit på bröllopsfest idag. Min kusin har gift sig och festen hölls i Tensta Träff. Temat var blått och bruden strålade.

 

Det var en trevlig tillställning och för en gångs skulle kunde jag känna att jag i alla fall känner igen hälften av de som var närvarande. Jag träffade också bekanta som jag inte har sett på över tio år. Det är det som är lite extra kul med bröllop, det är lite som en klassåterträff 🙂

 

Utvärdering av de första 3 levnadsåren

Jag gör små utvärderingar då och då  för hur mitt barn utvecklas, mest för att det är roligt att hålla lite koll på när han lärde sig vad. Det blir lätt att man glömmer bort de milstolpar som man var så nöjd med när de hände, därför att någon månad senare kunde han något ännu mer speciellt. Till exempel hade jag stenkoll på när min son kunde krypa själv. Ända tills han tog sina första steg. Då flöt helt plötsligt allting som hade hänt innan dess ihop till ett slags tidskontinuum. Fortsätt läsa ”Utvärdering av de första 3 levnadsåren”

Hemma med sjukt barn

Nu är det förkylningstider och både jag och prinsen är sjuka. Vi har varit det i omgångar den senaste veckan och det tär verkligen på krafterna.

Men vill man så kan man göra något roligt av det. Här är en av våra många gemensamma kreationer

SavedPicture-20131116142021.jpg

Det blir ändå bra till slut

Föräldraskapet är en ofta en emotionell berg-och dalbana. Ena sekunden är man halft förtvivlad och försöker så gott som hjärnan klarar av att lösa problemet som uppstått. Och i nästa sekund är allting lugnt och lyckligt och man undrar om den där krisen var verklig eller om man bara dagdrömde?

SavedPicture-20131029204042.jpg

Här är en bild från ett sånt där harmoniskt tillfälle 🙂